byte
Hur man an vrider och vander pa det sa ar det manga au pairer som inte trivs och byter familj, av diverse orsaker...
sa fragan ar da varfor ? ar det bara daliga "matchningar" och olika personligheter. Eller ar forvantningarna for hoga ?
Forvantar vi oss att fa en vard familj ur vara ogons perfekta perspektiv och tvart om. sa att verkligheten inte lever upp till vara stallda forvantningar. Vi malar upp nagon illusion som vi sedan haller fast vid. For att i nasta stund tas ner pa jorden, se verkligheten som ett faktum och vara tvungna att acceptera det "nya" livet... eller ?
Jag tror pa en stor kulturkrock, och inte ar det latt att bli 15 ar igen. detta har jag uppfattat som ett stort problem for manga, inte vanligtvis svenskar. Att helt plotsligt ha en tid du maste vara hemma pa, standigt meddela vart du ska nagonstans och minsta lilla andring pa dagen. Detta kanske later som ett valdigt litet problem som man kan leva med. Men sanningen ar annorlunda, vissa klarar helt enkelt inte av det. Manga hade inte insett detta innan dom satte foten i verkligheten. Och att helt plotsligt ha "harda" regler pa sig kan vara for mycket att ta.
Min kompis kommer fran Bolivia har inte haft en regel under hela sin uppvaxt och helt plotsligt sitter hon "instangd" pa sitt rum. Detta ar hur hon ser pa saken. Friheten ar borta och ett liv med granser en alldeles for stor kulturkrock.
Sa vad hander da nar verkligheten malar upp en annan bild an den vi forvantat oss. Hemlangtan ? Ja absolut, Forst ar allt nytt och spannande. Sen ar "semestern" over och vi inser att detta ar livet nu. Da borjar hemlangtan. Manga aker hem eller byter familjer. Eller bade ock. Men klarar man av kulturkrocken och den nya verkligheten. Klarar man av att anpassa sig till detta liv. Sa kommer man till slut att kalla USA for hemma
Overlever man hemlangtan, regler och kulturkrockar. Sa kommer man inte angra sig en enda sekund. Du kommer en dag vakna upp och veta att en "hemresa" ar en omojlighet som ligger som ett hot och vantar pa dig. Du kommer sla upp ogonen och inse att du precis har upplevt det basta aret i ditt liv...
sa fragan ar da varfor ? ar det bara daliga "matchningar" och olika personligheter. Eller ar forvantningarna for hoga ?
Forvantar vi oss att fa en vard familj ur vara ogons perfekta perspektiv och tvart om. sa att verkligheten inte lever upp till vara stallda forvantningar. Vi malar upp nagon illusion som vi sedan haller fast vid. For att i nasta stund tas ner pa jorden, se verkligheten som ett faktum och vara tvungna att acceptera det "nya" livet... eller ?
Jag tror pa en stor kulturkrock, och inte ar det latt att bli 15 ar igen. detta har jag uppfattat som ett stort problem for manga, inte vanligtvis svenskar. Att helt plotsligt ha en tid du maste vara hemma pa, standigt meddela vart du ska nagonstans och minsta lilla andring pa dagen. Detta kanske later som ett valdigt litet problem som man kan leva med. Men sanningen ar annorlunda, vissa klarar helt enkelt inte av det. Manga hade inte insett detta innan dom satte foten i verkligheten. Och att helt plotsligt ha "harda" regler pa sig kan vara for mycket att ta.
Min kompis kommer fran Bolivia har inte haft en regel under hela sin uppvaxt och helt plotsligt sitter hon "instangd" pa sitt rum. Detta ar hur hon ser pa saken. Friheten ar borta och ett liv med granser en alldeles for stor kulturkrock.
Sa vad hander da nar verkligheten malar upp en annan bild an den vi forvantat oss. Hemlangtan ? Ja absolut, Forst ar allt nytt och spannande. Sen ar "semestern" over och vi inser att detta ar livet nu. Da borjar hemlangtan. Manga aker hem eller byter familjer. Eller bade ock. Men klarar man av kulturkrocken och den nya verkligheten. Klarar man av att anpassa sig till detta liv. Sa kommer man till slut att kalla USA for hemma
Overlever man hemlangtan, regler och kulturkrockar. Sa kommer man inte angra sig en enda sekund. Du kommer en dag vakna upp och veta att en "hemresa" ar en omojlighet som ligger som ett hot och vantar pa dig. Du kommer sla upp ogonen och inse att du precis har upplevt det basta aret i ditt liv...
Kommentarer
Postat av: Anonym
Tjena, vad filosofiska vi har blivit på äldre dar.. Om du överhuvudtaget syftar på mitt "byte" så är du dödens lammunge.
Natalie är härmed medbjuden till San Fransisco på lördag. Tjoho!
Trackback
